Ny bok om SD

21 mars, 2010

I torsdags föreläste Niklas Orrenius på Journalistlinjen. Han är reporter på Sydsvenskan och har skrivet boken Här är allt så perfekt – 23 politiska reportage. Han ägnade en stor del av föreläsningen åt SD. I mitten av april kommer hans nya bok Jag är inte rabiat. Jag äter pizza – en reportagebok om Sverigedemokraterna. Idag publicerar Svenska Dagbladet ett utdrag ur boken som du kan läsa här:  Niklas Orrenius.

Annonser

Om konsten att hänga runt

21 mars, 2010

Hemligheten med att få ett reportage att leva är att ge det tid och att reportern ”hänger runt”. Det menar Mattias Göransson, chefredaktör på reportagemagasinet Filter, som i veckan besökte journalistlinjen på Ljungskile folkhögskola. Det är för mycket nyhetsjournalistik över de flesta reportage som publiceras i svenska tidningar, tycker han.

Europa har en tradition av essäskrivande medan den amerikanska berättartraditionen bygger på reporter på plats, mycket närvaro och ett snabbt berättande. En av de mest kända företrädarna för den stilen är Gay Talese, känd för sitt reportage ”Frank Sinatra är förkyld” 
där han går i Sinatras fotspår, pratar med gamla ungdomsvänner, släktingar och skolkamrater. Talese är en av de främsta företrädarna för ”The art of hanging around”.

I boken ”Din nästas hustru – den sexuella frigörelsen i USA”, som jag lyckades beställa genom den fantastiska nättjänsten antikvariat.net, skriver Talese om amerikanska män och kvinnors hemliga sexliv. Han gör det genom att skildra ett antal konkreta personer; från tidskriftskungen Hugh Hefners första stapplande år med Playboy, till en frustrerad och sexuellt hämmad hemmafru i en amerikansk småstad.

Gay Talese

I efterordet berättar Talese hur han arbetat nio år med boken, intervjuat hundratals människor, en del ända upp till femtio gånger och hur tidsödande det varit att bygga förtroenden i så känsliga ämnen som sexuella drömmar och fantasier.

Trots att den nu är ålderstigen är ”Din nästas hustru” väl värd att läsas på nytt. Berättartekniskt och språkligt påminner den om Hemingway:s sätt att skriva. Hårdkokt, vad det nu betyder, detaljrikt med stark närvaro som bara kan finnas där om reportern umgåtts länge med sitt ämne och de människor som befolkar reportaget.

Hoten mot Vilks

10 mars, 2010

Idag kommer nyheten att de gamla hoten mot konstnären Lars Vilks, återigen fått nytt liv. Flera svenska tidningar väljer därför att publicera de omdiskuterade bilderna igen. Vilks konstnärliga kvalitéer kan diskuteras, (Läs här) liksom hans behov av uppmärksamhet. Men rätten att utföra och publicera bilderna är inte förhandlingsbar.

Hoten mot Vilks är i den meningen ett hot mot oss alla. Och protesterna angelägna, precis som stödet för Dawit Isaak, som nu suttit fängslad i 3090 dagar.

Världens bästa kvinnliga reporter

8 mars, 2010

I söndagens DN, lagom till Internationella kvinnodagen, (läs här) finns ett reportage om Lynn Barber, en av Englands mest kända kvinnliga reportrar och journalister. I Sverige dock, ganska okänd.

Berömmelsen vilar tung på frispråkiga intervjuer och några provokativa böcker, bl.a. om hur man imponerar på sin man i sängen. Just nu är hon aktuell med en självbiografi, An Education, som också blivit film och Oscarsnominerats.

Min kunskap om Lynn Barber är begränsad men en annan brittisk kvinnlig journalist har jag läst mer av: Gitta Sereny. Hennes bok, Albert Speer och sanningen, är ett mästerverk, båda vad gäller stil och innehåll. Det ligger månader av intervjuer bakom och ett oändligt omfattande researchmaterial. Sereny måste vara en av de absolut bästa på att intervjua.

Idag finns det troligen ingen tidning eller förlag som skulle betala vad det kostar att genomföra ett så omfattande skrivprojekt.

Reklamradion minskar – talad radio ökar

28 februari, 2010

Reklamradion förlorar lyssnare. Det visar färska siffror från Sifo som publiceras i veckan. Tappet är 2 procent. Sammantaget lyssnar 30 procent på reklamradion varje dag. Störst är P4 med 32 procents lyssning. Totalt når Sveriges Radio 49 procent av radiolyssnarna varje dag.

Förklaringen till reklamradions minskning är, enligt kanalens företrädare, Spotify som ökat antalet registrerade användare från 300 000 till 1.5 miljoner under samma period. Det har säkert påverkat: varför ta omvägen om reklamradion när man kan lyssna på gratis musik via Spotify med hälften så mycket reklam och personliga spellistor.

Men jag vill gärna tro att det också handlar om en arbetsseger för journalistiken. Det visar, om inte annat, det faktum att P1 ökat sitt lyssnande under samma period med drygt 1 procent till 12.5.

Det är inte så många år sedan som kaxiga företrädare för reklamradion dömde ut pratad radio. Det var innan mp3, Iphone och Spotify. För höga sändningsavgifter var länge reklamradions egen förklaring till att lyssnarsiffrorna aldrig riktigt ville lyfta. Nu är avgiften sänkt men lyssnandet minskar ändå. Då ifrågasätter branschen istället de höga licensavgifterna till public serviceradion. Dessutom klagar man över att närradion har för bra villkor.

Man kan se ett tydligt mönster i reklamradions argumenterande ända från starten i början av 1990-talet: det är alltid någon annans fel att man inte når fler lyssnare.

IKEA och journalistiken

24 februari, 2010

Idag har Bohusläningen ett utmärkt exempel på lokaljournalistik med kvalitet och stort läsvärde. Bakgrunden är IKEA:s etablering på Torp, utanför Uddevalla. Möbeljätten bygger men kommunen har ansvar för markarbeten, tillfartsvägar, avlopp och allt annat som kommer med köpcentra. Problemet är att marken är sank och kostnaderna stiger för kommunens åtaganden.

Det handlar om bortåt 800-1000 arbetstillfällen och många skattemiljoner. Förutsättningarna är välkända i kommunen men bevakningen något ojämn, vilket bäddar för ryktesspridning. Nu skriver Bohusläningen sakligt och korrekt om problemen med marken, att experterna varnar, vilket i och för sig redan var känt, men man skriver också detaljerat vad som felas. Dessutom får vi en uppdaterad lägesrapport om var processen befinner sig. (Läs här)

Ingen märkvärdig eller särskilt dyr journalistik, men oumbärlig för lokalbefolkningen. Det är ett bra exempel på den typ av journalistik som, enligt journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén, på DN-debatt i veckan, skall rädda tidningarna i framtiden. (Läs här)

Alltså professionellt producerad journalistik med kvalité och oberoende som bidrar till att medborgarna är informerade. Det kan ingen medborgarjournalistik eller läsargenererade artiklar i världen ersätta.

Reporter är Ingela Gustavsson som studerat på Ljungskiles Journalistlinje.

Får män gråta i TV?

23 februari, 2010

Ni såg det säkert allihop: en snörvlande expertkommentator i SVT:s OS sändning från herrarnas jakstart på skidor. Per Elofsson grät öppet och okontrollerat! Dagens fråga är nu: får män gråta i teve. (Har just varit inne på Pers hemsida. Där finns rubriker som Framgångar, Motgångar och Att sätta mål. Men inget om att gråta offentligt i direktsänd teve)

Journalistik och medier år 2020 – del 1

17 februari, 2010

Idag startar vi en ”mini”- serie på temat: Journalistiken och framtiden. Hur ser det ut om 10 år? Inläggen är hämtade ur en framtidsdiskussion på Ljungskile folkhögskolas journalistlinje.

Daniel Lindell skriver:

Kostnaden för internetbaserade nyheter tror jag kommer att lösas via prenumeration. Ungefär på samma sätt som det fungerar i dag fast med papperstidningar. Papperstidningarna kommer i sin tur att minska men inte försvinna. De kommer att vara mer exklusiva och betydligt dyrare. Ett grepp från statens sida för att minska utsläpp och miljöförstöring. Gratistidningar i pappersformat och reklamutskick i papper kommer däremot att vara helt borta.

Vilken roll kommer då journalisten att ha. Om tio år kommer en journalist att vara legitimerad… Det i sin tur leder till att kåren kommer att vara betydligt mindre, men mer tid läggs på varje jobb. Utmaningen blir att göra viktig information tillgänglig för alla, inte bara de som har råd med seriösa medier.

Och Robin Alvarsson skriver så här:

Folket är i väldigt stor utsträckning uppkopplade mot någon typ av informationskanal all sin vakna tid. Mobilbranschen har även den tagit ytterligare steg framåt och erbjuder tv, radio, tidning samt on-demand-tjänster. Detta har så klart de ledande mediekoncernerna snappat upp och bildat egna mobilföretag. För journalisten är det numera mycket svårt att vara objektiv. Arbetsgivaren bestämmer i mångt och mycket om vad som skall skrivas. Tidningar, tv och radio är hårt mallade efter vilka typer av program som varje dag skall finnas med.

Stordrift gör inte journalistiken bättre

15 februari, 2010

I lördagens DN (13 feb) skriver Tomas Brunegård, Stampens koncernchef och dessutom ordförande i Tidningsutgivarna, att det behövs ett samarbetsavtal, likt det inom industrin,mellan tidningshusen och journalisterna, för att rädda kvalitetsjournalistiken.(Läs mer här: Journalistik med kvalitet)

En framtid för reklamfinansierad kvalitetsjournalistiken kräver nytänkande på en rad områden, menar Brunegård:

  • Bort med reklamskatten
  • Underlätta export av medieformat och programidéer
  • Nya anställningsformer för journalister
  • Redan stora mediehus skall bli större

Flera av förslagen tål säkert att diskuteras. Men på en punkt, tycker jag, har Brunegård fel. Det gäller stordriftens fördelar inom medievärlden. Överallt i näringslivet är tongångarna de motsatta: entreprenörsandan och småföretagandet som skall bära framtidens välstånd i Sverige. Journalistik är en kreativ verksamhet som kräver stimulerande miljöer och konkurrens i lagom dos för att utvecklas. Mediehusens stordrift hotar, inte bara yttrandefriheten, utan också kvalitén på journalistiken. Brunegårds eget föräldrahem, GP, är ett bra exempel på den tesen. Det är väl knappast någon som tycker att GP har blivit en bättre tidning av att Arbetet Väst försvann. Det är visserligen som att jämföra David med Goliat men för den enskilde reportern fungerade konkurrensen mellan tidningarna som en kittlande utmaning. Journalistiken blev bättre. Och det vann både läsare, annonsörer och ägarna på. Och fortfarande finns det utrymme för små kvalitetstidningar – både Filter och Offside är goda exempel.

Idag kom läsplattan till Sverige

10 februari, 2010

Nordstedts heter Cybook. Och Bonniers Letto. Båda lanserades idag. Vi talar läsplattor för böcker och tidningar. Det är en ny marknad som nu öppnas. Cybook säljs med 7 uppladdade böcker för drygt 3000 kronor. Till Letto finns 5000 titlar och priset är ungefär detsamma. Det låter dyrt, tycker jag. Men förlagen tror på plattorna. Nu är frågan vad tidningshusen gör?

En djärv gissning är att kvällstidningarna blir först ut med prenumerationer på fördjupningsmaterial kring sport och nöjen, kopplade till köp av läsplatta. Ett tips! På Ljungskiles journalistlinjes 25 års jubileum, sista helgen i september, kommer frågan att diskuteras tillsammans med bl.a. Peter Hjörne.