Archive for the ‘Oviktigt’ Category

Självklart beslut om Agenda

8 oktober, 2010

Karin Hübinette, en av SVT:s bästa programledare, har tvingats lämna sitt uppdrag som utfrågare i Agenda. Skälet är att hennes syster, Hillevi Engström, har utnämnts till statsråd i den nya alliansregeringen. Risken för jäv och beroendeställning är alltför uppenbar, menar redaktionsledningen. Man anser sig inte heller ha resurser till en ständig ”skugga” för Hübinette: en person som kan hoppa in på kort varsel om frågorna skulle komma för nära programledarens släktrelationer.

Journalistförbundets ordförande är kritisk. Pensionerade medarbetare, som KG Bergström, klandrar sin gamla arbetsgivare. Själv säger Hübinette att hon antagligen skulle fattat samma beslut om hon varit sin egen chef. Klokt sagt.

Beslutet är emellertid självklart: i ett program med svängdörr för statsråden kan inte programledaren vara närmaste släkting med en av de troligaste gästerna. Det borde sitta i ryggmärgen hos varje journalist. Mest förvånande är därför att journalistförbundets ordförande kritiserar SVT.

En annan sak är att Agenda förlorar en utmärkt medarbetare och att skaran av riktigt skarpa politiska reportrar tunnas ut ytterligare. Dags kanske, för en ny Facebookgrupp: Engström ur regeringen – Hübinette till Agenda!

34 – 1 till allsången

30 juni, 2010

34 reportrar bevakade veckans Allsång på Skansen, rapporterar tidningen Journalisten i sitt senaste nyhetsbrev. Flest hade kvällspressen, som toppades av Expressen med sex reportrar på plats.

Jag har inte insyn i Expressens vaktlista men har svårt att tänka mig att det är många evenemang och händelser som slår en sådan satsning. Möjligen undantaget större idrottsarrangemang.

Är det rimligt? Om man jämför med en krympande utrikesbevakning? Eller bantning och nedläggning av lokalredaktioner? Eller… Ja, resurserna skalas på de flesta redaktioner. Är det då journalistiskt försvarbart att skicka en hel lokalredaktion till en allsångskväll?

En och annan redaktionschef skulle säkert svara att det är läsarens intresse som styr. Och allsång är en typisk svenskt nöje, vilket också konstaterades av ett reportageteam från tysk teve i veckan, en unik tillgång som dessutom lockar en storpublik både på plats och framför teven.

Själv tycker jag att det sticker i ögonen – eller snarare i yrkessjälen. 34 – 1 till allsången. Vad säger det om den journalistiska standaren 2010?

Reklamfrågan igen

9 april, 2010

TV4:s vd, Jan Scherman, är upprörd över att Nobelstiftelsen vill stryka reklaminslagen från Nobelfesten. Och att kungahuset också kräver reklambefrielse i den dokumentär som TV4 skall göra. Men mest upprörd är han över att Tomas Bodström, förre justitieministern och socialdemokratiske riksdagsmannen, kräver en bantning av reklamtiden, från nuvarande 12 minutersblock till 5 minuter. Reklam, menar Scherman, är en självklar del av yttrandefriheten. Det borde en före detta minister veta.

Man kan pusta över dessa ständiga reklamavbrott, inte minst under spännande filmer och debatter. Men ett större problem är hur reklamen påverkar själva journalistiken. En stor del av sändningstiden går förlorad i ständiga puffar för vad som skall komma efter nästa sändningsavbrott. Och uppstarter efter avbrotten. Tydligast är reklamens påverkan i den ständigt närvarande stirrighet och stress som nästan alltid präglar TV4:s sändningar. Värst är väderpresentationen, som ibland är så virrig och rörig att det är svårt att veta vilket land det handlar. Och vilket väder.

Det är förvånansvärt få av tevekanalens medarbetare som verkar familjära med reklamformatet. Allt för mycket energi går åt till att landa i tid och hinna med det som skall hinnas, vilket sällan går, och locka med sig tittarna tillbaka efter toabesöket under reklamen.

Det är ett problem som borde ligga högt upp i högarna på Jan Schermans skrivbord.

Ny bok om SD

21 mars, 2010

I torsdags föreläste Niklas Orrenius på Journalistlinjen. Han är reporter på Sydsvenskan och har skrivet boken Här är allt så perfekt – 23 politiska reportage. Han ägnade en stor del av föreläsningen åt SD. I mitten av april kommer hans nya bok Jag är inte rabiat. Jag äter pizza – en reportagebok om Sverigedemokraterna. Idag publicerar Svenska Dagbladet ett utdrag ur boken som du kan läsa här:  Niklas Orrenius.

Reklamradion minskar – talad radio ökar

28 februari, 2010

Reklamradion förlorar lyssnare. Det visar färska siffror från Sifo som publiceras i veckan. Tappet är 2 procent. Sammantaget lyssnar 30 procent på reklamradion varje dag. Störst är P4 med 32 procents lyssning. Totalt når Sveriges Radio 49 procent av radiolyssnarna varje dag.

Förklaringen till reklamradions minskning är, enligt kanalens företrädare, Spotify som ökat antalet registrerade användare från 300 000 till 1.5 miljoner under samma period. Det har säkert påverkat: varför ta omvägen om reklamradion när man kan lyssna på gratis musik via Spotify med hälften så mycket reklam och personliga spellistor.

Men jag vill gärna tro att det också handlar om en arbetsseger för journalistiken. Det visar, om inte annat, det faktum att P1 ökat sitt lyssnande under samma period med drygt 1 procent till 12.5.

Det är inte så många år sedan som kaxiga företrädare för reklamradion dömde ut pratad radio. Det var innan mp3, Iphone och Spotify. För höga sändningsavgifter var länge reklamradions egen förklaring till att lyssnarsiffrorna aldrig riktigt ville lyfta. Nu är avgiften sänkt men lyssnandet minskar ändå. Då ifrågasätter branschen istället de höga licensavgifterna till public serviceradion. Dessutom klagar man över att närradion har för bra villkor.

Man kan se ett tydligt mönster i reklamradions argumenterande ända från starten i början av 1990-talet: det är alltid någon annans fel att man inte når fler lyssnare.

Får män gråta i TV?

23 februari, 2010

Ni såg det säkert allihop: en snörvlande expertkommentator i SVT:s OS sändning från herrarnas jakstart på skidor. Per Elofsson grät öppet och okontrollerat! Dagens fråga är nu: får män gråta i teve. (Har just varit inne på Pers hemsida. Där finns rubriker som Framgångar, Motgångar och Att sätta mål. Men inget om att gråta offentligt i direktsänd teve)

Journalistik och medier år 2020 – del 1

17 februari, 2010

Idag startar vi en ”mini”- serie på temat: Journalistiken och framtiden. Hur ser det ut om 10 år? Inläggen är hämtade ur en framtidsdiskussion på Ljungskile folkhögskolas journalistlinje.

Daniel Lindell skriver:

Kostnaden för internetbaserade nyheter tror jag kommer att lösas via prenumeration. Ungefär på samma sätt som det fungerar i dag fast med papperstidningar. Papperstidningarna kommer i sin tur att minska men inte försvinna. De kommer att vara mer exklusiva och betydligt dyrare. Ett grepp från statens sida för att minska utsläpp och miljöförstöring. Gratistidningar i pappersformat och reklamutskick i papper kommer däremot att vara helt borta.

Vilken roll kommer då journalisten att ha. Om tio år kommer en journalist att vara legitimerad… Det i sin tur leder till att kåren kommer att vara betydligt mindre, men mer tid läggs på varje jobb. Utmaningen blir att göra viktig information tillgänglig för alla, inte bara de som har råd med seriösa medier.

Och Robin Alvarsson skriver så här:

Folket är i väldigt stor utsträckning uppkopplade mot någon typ av informationskanal all sin vakna tid. Mobilbranschen har även den tagit ytterligare steg framåt och erbjuder tv, radio, tidning samt on-demand-tjänster. Detta har så klart de ledande mediekoncernerna snappat upp och bildat egna mobilföretag. För journalisten är det numera mycket svårt att vara objektiv. Arbetsgivaren bestämmer i mångt och mycket om vad som skall skrivas. Tidningar, tv och radio är hårt mallade efter vilka typer av program som varje dag skall finnas med.

Idag kom läsplattan till Sverige

10 februari, 2010

Nordstedts heter Cybook. Och Bonniers Letto. Båda lanserades idag. Vi talar läsplattor för böcker och tidningar. Det är en ny marknad som nu öppnas. Cybook säljs med 7 uppladdade böcker för drygt 3000 kronor. Till Letto finns 5000 titlar och priset är ungefär detsamma. Det låter dyrt, tycker jag. Men förlagen tror på plattorna. Nu är frågan vad tidningshusen gör?

En djärv gissning är att kvällstidningarna blir först ut med prenumerationer på fördjupningsmaterial kring sport och nöjen, kopplade till köp av läsplatta. Ett tips! På Ljungskiles journalistlinjes 25 års jubileum, sista helgen i september, kommer frågan att diskuteras tillsammans med bl.a. Peter Hjörne.

DN varslar och startar digitaltidning

5 februari, 2010

Dagens Nyheter varslar 100 personer, varav flertalet arbetar på redaktionen. Samtidigt berättar man i dagens tidning om en ny storsatsning på en digital upplaga. Det är ingen e-tidning i pdf-format utan en helt ny produkt, skräddarsydd för de nya lässkärmarna som alla väntar på.

Tidningen tycks hoppas mycket på iPad och räknar med att den skall sätta en ny standard för tekniken och viljan att läsa tidningar på nätet. När papperstidningarna varslar personal är det viktigt att påminna om att det har tillkommit många nya journalistjobb på nätet under de senaste åren. Och så kommer utvecklingen troligen att se ut de närmaste åren. När vi summerar plus och minus på jobbmarknaden är det inte säkert att det totala antalet jobb har minskat. Det är innehållet som förändrats.

iPad skall rädda Dagens Nyheter

GP väljer ljungskileelev till ledarsidan

4 februari, 2010

Idag börjar Lisa Björklund skriva ledare på Göteborgs-Postens ledarsida. Grattis säger vi. Lisa gick på Ljungskile journalistlinje för några år sedan. Ledarsidorna kämpar i motvind just nu: konkurrensen från tidningarnas krönikörer och nyhetskommentatorer är tuff. Krönikorna är väl inget att säga om men hur vet man vems röst som nyhetskommentatorerna på nyhetssidorna lånar sig till? Vad vilja exempelvis Lena Melin på Aftonbladet? Eller Henrik Brors på Dagens Nyheter?

Lisa Björklund, ny ledarskribent på GP. Tidigare elev på Journalistlinjen i Ljungskile