Archive for april, 2010

Varför ljuga om det uppenbara?

29 april, 2010

Ser Uppdrag Granskning om mutkulturen inom den kommunala fritidsförvaltningen i Göteborg. Byggherren Stefan Ahlbäck (jo, det är pappa till Marcus Ahlbäck, numera assisterande förbundskapten för svenska fotbollslandslaget) har, enligt programmet, saltat kommunala räkningar som villigt attesterats av kommunala tjänstemän, som i gengäld fått hjälp av byggbolaget med privata garage och husbyggen.

Det är som vanligt, effektivt och dramaturgiskt när det är Janne Josefsson: mjuk ingång – ”tjenare, tjenare”. ”Du har väl inte haft något med Ahlbäck att göra?” ”Nä, nä, självklart inte. Vem är det?” ”Konstigt, för jag har ett knippe fakturor här från just Ahlbäck där det framgår att han byggt ditt garage”. ”Ja, ja, det glömde jag i hastigheten. Du menar den Ahlbäck…”

Varför tycks alla fifflares första reflex vara att ljuga om självklara saker? Frågan får ytterligare aktualitet av journalisten Anders Pihlblads nya bok ”Drevet går”, som utkommer i dagarna. Det var Pihlblad som hamnade i drevet efter en kväll på krogen med Ulrika Schenström. Hon har förresten skrivit förordet.

Bokens personregister rymmer 296 namn, flertalet har själva upplevt mediedrevet in på bara skinnet. Han skriver det inte rakt ut men förvånande många väljer en dödsdömd strategi när det bränner till: de ljuger! Typ – ”någon måste ha lagt något i min drink eller så”, som häcklöparen Sven Nylander sa om sitt kokainintag.

Det händer nästan aldrig att ett drev tröttnar eller självdör. Ty det är som Yvonne Ruwaida säger i boken: ”Det går aldrig att vinna ett drev. Det går bara att säga förlåt, förlåt, förlåt”.

Möjligen kan man lära sig något när drevet väl har kört en i tumlaren och spottat ut resterna – som att tala sanning alltid lönar sig i medierna.

Annonser

Reklamfrågan igen

9 april, 2010

TV4:s vd, Jan Scherman, är upprörd över att Nobelstiftelsen vill stryka reklaminslagen från Nobelfesten. Och att kungahuset också kräver reklambefrielse i den dokumentär som TV4 skall göra. Men mest upprörd är han över att Tomas Bodström, förre justitieministern och socialdemokratiske riksdagsmannen, kräver en bantning av reklamtiden, från nuvarande 12 minutersblock till 5 minuter. Reklam, menar Scherman, är en självklar del av yttrandefriheten. Det borde en före detta minister veta.

Man kan pusta över dessa ständiga reklamavbrott, inte minst under spännande filmer och debatter. Men ett större problem är hur reklamen påverkar själva journalistiken. En stor del av sändningstiden går förlorad i ständiga puffar för vad som skall komma efter nästa sändningsavbrott. Och uppstarter efter avbrotten. Tydligast är reklamens påverkan i den ständigt närvarande stirrighet och stress som nästan alltid präglar TV4:s sändningar. Värst är väderpresentationen, som ibland är så virrig och rörig att det är svårt att veta vilket land det handlar. Och vilket väder.

Det är förvånansvärt få av tevekanalens medarbetare som verkar familjära med reklamformatet. Allt för mycket energi går åt till att landa i tid och hinna med det som skall hinnas, vilket sällan går, och locka med sig tittarna tillbaka efter toabesöket under reklamen.

Det är ett problem som borde ligga högt upp i högarna på Jan Schermans skrivbord.